Fruktansvärda huvudvärk
Imorgon för en vecka sedan blev jag inlagd på Näl. Då hade jag haft en fruktansvärd huvudvärk i 4dagar som blev värre och värre. Så blev orolig ifall att jag fått havandeskapsförgiftning eller något sådant. Så på BM rekommendation ringde jag till FL som ville ha in mig på en koll för säkerhets skull. Jag skulle ta en urinsticka och blodtryck. Men när jag väl kom dit ville dom även göra en ctg kurva eftersom det är rutin. Jag hade normalt blodtryck och ingen protein i urinen denna gång men curvan var inte godkänd. Hjärtljuden på bebisen var alldeles för höga och oregelbundna. Jag fick då en tablett. Skulle ta mig en promenad och en glass och Barbara det lugnt i en timma och sedan komma tillbaka. Sagt och gjort så gjorde vi det. Men väl tillbaka så var kurvan fortfarande inte bra. Min huvudvärk var något bättre men gjorde fortfarande jätte ont. De ville då göra ett ultraljud och jag fick vänta en stund på läkaren. Sagt och gjort så så var även ett ultraljud gjort, såg inget alls för låg bakom skärmen. Men hon sa att det var mycket vatten i magen, navelsträngen såg bra ut och ja inga anmärkningar hittade hon. Men hon ville jag skulle göra ytterligare en ctg så sagt och gjort så blev det så.
Strax före hon skulle åka började jag må sämre. Och på eftermiddagen och kvällen var jag riktigt dålig. De försökte med nån tablett som inte alls fungerade och jag var ett totalt vrak. BM kommun o tig Blodtrycket igen, la på mig blöta handdukar och de var nog lite oroliga för mig. De kunde inte stoppa i mig något mer heller. Jag fick bara stå ut. Frågade om de inte kunde sätta igång mig och få ut bebis men läkarna förklarade att jag inte skulle klara en förlossning som jag mådde så de var inte alls aktuellt.
Det beslutades även att jag skulle träffa en infektionsläkare på tisdagen eftersom det hade suttit fast en fästing på mig. Så ytterligare en natt på sjukhuset. Efter Oskar slutat jobbet kom han förbi med rena underkläder, tandborsten och lite nonstop. Underbart. Eller han kom med de snabbt på rasten men hälsade på efter jobbet.
När den var färdig så kom läkaren in igen och ville helst att jag skulle stanna över natten och göra en kurva inatt också samt på morgonen. Och så blev det. Väldigt oförberedd utan en pryl med mig så stannade jag. Inte för att jag behövde något för hade så ont så vila var det allra bästa. Fick en sån snygg skjorta och en säng på ett eget rum.
Natten gick och dåligt sov jag. Mer ont fick jag och mer medicin fick jag också.
Panakodd eller vad de nu kalla de för. Natten var hemsk. Kunde knappt sova och man hörde skriken från de stackars tjejerna som födde barn från ena hållet och lite bebisskrik från BB på andra sidan. Jag låg ju precis mitt emellan.
Dagen efter började de ta lite prover, bebis hade lugnat sig lite och de berättade att om bebis puls eller hjärtljud blir för höga under en längre tid så orkar den tillslut inte, så det var väldigt viktigt med vila och att jag skulle må bra när troligen gjorde min värk så bebis helt enkelt blev orolig. Söndagen fick jag besök av Pia, Oskars moster. Hon kom den tid på dagen jag mådde som bäst. Skönt med lite sällskap även om man inte var direkt på topp. Men hon försökte liva upp stämningen lite.
Strax före hon skulle åka började jag må sämre. Och på eftermiddagen och kvällen var jag riktigt dålig. De försökte med nån tablett som inte alls fungerade och jag var ett totalt vrak. BM kommun o tig Blodtrycket igen, la på mig blöta handdukar och de var nog lite oroliga för mig. De kunde inte stoppa i mig något mer heller. Jag fick bara stå ut. Frågade om de inte kunde sätta igång mig och få ut bebis men läkarna förklarade att jag inte skulle klara en förlossning som jag mådde så de var inte alls aktuellt.
Tillslut när jag kunde få en tablett till så kunde jag somna. Sov väldigt mycket eller halvsov. Tvn på rummet klarade jag inte ens ha på och de fick hämta mat åt mig för jag klarade inte gå.
Dagen därpå var det måndag och då beslutade läkarna att jag skulle röntga huvudet i en CT röntgen. Så blev körd ner i en rullstol av en förvirrad men gullig sköterska. La mig på en brits och åkte in i en tunnel. Gick väldigt snabbt och vips var man tillbaka på rummet.
På kvällen kom provsvaren och lyckligtvis hittade dom ingen tumör eller annat i huvudet.
Den natten Siv jag jätte gott. Vaknade bara ett par gånger av skrik på utsidan fönstret (psyk ligger precis bredvid) och från FL.
Tisdagen kände jag mig bättre på. Medicinen hjälpte längre stunder och bättre över lag. Bebisen var lite för stressad på morgonen men de sa att jag skulle ta en ny kurva på eftermiddagen.
Mötet på infektion var ju spännande. En kille dom var doktor och tog handsprit så fort han rört mig haha. Rummet hade ett luftrum emellan sig och korridoren och han ställde tusen frågor och gjorde nevrulogiska tester. Tanken var att de skulle ta prov på vätskan i ryggmärgen men eftersom jag mådde mycket bättre på tisdagen så ville de avvakta och det tackade jag för, då jag är livrädd för min ryggrad.
Så åter igen upp på mitt rum, där jag även fick en ny kurva på mig. De sa att det hängde på Dennis jag fick åka hem eller inte. Lyckligtvis så blev den godkänd och jag fick utskrivet citodon och starka alvedon jag skulle ta regelbundet hemma. Viktigt att jag inte stressade upp mig eller hade för ont då det stressar bebis. Så på kvällen fick jag äntligen komma hem. Till min älskade familj och sängen ❤️
